CHAMPAGNEGALEASEN

Det kravellbyggda skrovet visade sig vara nästan intakt förutom aktern, där akterspegeln fallit loss. Lastrummet föreföll att vara tomt. Strax akter om bakre masten på babords sida påträffade man en tegelspis med kokkärl, där spisens sidor fortfarande stod kvar. Bakom den låg navigationsinstrument, tallrikar och en kittel. I aktern, till styrbord om roderstocken, noterade man ett flertal flaskor, som tycktes gjorda för förvaring av mousserande vin. Flaskorna såg ut att ligga inbäddade i halm. Känslan av eufori började smyga sig in bland dykarna - det här var ett fynd utöver det vanliga. Det välbevarade fartyget stod där som om det försiktigt placerats på bottnen av en jättelik hand och bara väntade på att få undersökas.

Skrovets konstruktion och de synliga föremålen indikerade att det kunde vara runt tvåhundra år gammalt. Om flaskorna med den karakteristiska formen verkligen innehöll champagne hade man gjort ett sensationellt fynd. Innan man lämnade vraket tog man med en flaska för vidare undersökning. Den 16 juli publicerades uppgiften att man hittat "världens äldsta champagne" och sedan rullade en stor mediacirkus igång där massmedia från hela världen uppmärksammande fyndet.

För att skydda vraket införde Ålands landskapsregering snabbt restriktioner för dykning i området. I slutet av juli genomfördes ytterligare några dykningar vid vraket under övervakning av museibyrån på Åland då fotodokumentationen fortsattes och ett antal föremål skyddsbärgades. Man hämtade bland annat upp två oktanter, ett lerkrus och porslin. Undersökningen bekräftade att skrovet, trots sitt intakta tillstånd, till stora delar är mycket bräckligt och inte bör utsättas för onödig yttre påverkan.

 

Fartyget är en kravellbyggd, tvåmastad galeas med ett cirka 21,5 m långt och 6,5 meter brett skrov. De tekniska detaljerna och fynden ombord gör att fartyget preliminärt daterats till början av 1800-talet. Bland annat påträffades i vraket några tallrikar, tillverkade vid Rörstrands porslinsfabrik under perioden 1780-1830. Så småningom kommer träet i skrovet att kunna dateras med dendrokronologisk teknik. Man har ännu inte påträffat några arkivuppgifter om fartygets ursprung och förlisning. Fartyget har troligen förolyckats när hon kommit in i den gamla farleden från Ålands hav till Björkör. Den slutliga destinationen för champagnelasten kan vi bara spekulera i - det kan ha varit något handelshus eller till och med det kejserliga hovet i St Petersburg.

 

Champagnen i den flaska som bärgades visade sig vara av sensationellt god kvalitet. Sommelieren Ella Grüssner Cromwell-Morgan var lyrisk efter att ha avsmakat den. Till tidningen Åland sade hon att vinet doftade av "mycket mogen frukt, toner av gula russin och mycket tobaksarom". Hon fortsatte: "Och fast den var så fantastiskt gammal fanns det en fräschör i vinet. Det var inte lamt på något sätt, utan med en tydlig syra som backade upp sötman. Till slut en väldigt tydlig smak av ekfatslagringen."

 

Den omskrivna flaskan är en kraftig pjäs i handblåst, grönt glas i mycket fint skick.
Foto: Marcus Lindholm/Museibyrån

Att kunna fastställa vinets ålder och ursprung är ingen enkel uppgift. Inkallade franska vinexperter kunde i detta skede bara konstatera att champagnen är tillverkad före 1950. Att den skulle härröra från den anrika champagnetillverkaren Veuve Cliquot dementerades av en representant för firman. Det föreslogs i stället att tillverkaren skulle vara det redan i slutet av 1820-talet nedlagda vinhuset Maison Juglar.

Vad händer nu med champagnelasten?

Ålands landskapsregering har nu skrivit kontrakt med dykfirman Anders Näsman Services om skyddsbärgning av de champagneflaskor, som finns tillgängliga på vraket. På det sättet kan man försäkra sig om att den dyrbara och ömtåliga lasten kommer i säkert förvar. Det föreligger annars risk för vrakplundring och det tillsvidare intakta vrakets tillstånd är sådant att delar av det skulle kunna rasa in över flaskorna och förstöra dem. Bärgningen är en stor teknisk utmaning där det gäller att finna rätt teknik för att föra upp flaskorna från nästan femtio meters djup utan att innehållet och flaskans förslutning påverkas av tryck- och temperaturförändringar. Bärgningen kommer också att ge svar på frågan om hur många flaskor, som fortfarande innehåller den utsökta dryck, som bärgarna testade i juli.

Det sjunkna fartyget är en fornlämning och lasten tillhör Ålands landskapsregering. Det blir så småningom en uppgift för regeringen att besluta om champagnens fortsatta öde. Många har åsikter om vad man skall göra med flaskorna - sällan har en fråga så engagerat den åländska allmänheten.