LEMBÖTE KAPELL
Lemlands kommun


Lemböte kapellruin  är ett medeltida sjöfararkapell några kilometer från Mariehamn. Det ligger invid en urgammal segelled som gick från Sverige via Åland till Finland och Baltikum. I samband med reformationen på 1500-talet kom kapellet ur bruk och fick sedan förfalla till slutet av 1800-talet. När det uppfördes är inte känt, möjligen på 1200-talet.

Kapellet som lockade fromma sjöfarare
Lemböte kapell, vilket är helgat åt S:t Olof, uppfördes redan under medeltiden. Kapellet som idag ligger en bit från vattnet, vid en strand som är alldeles öppen för vindar från nord och nordväst, hade under medeltiden ett för sjöfarten mycket mer gynnsamt läge. I och med att den dåtida vattennivån var betydligt högre bildades här en naturligt skyddad hamn, Västerhamn, numera även kallad Kapellviken. I de fall då denna vik inte gav tillräckligt skydd för hårda vindar har man med all sannolikhet även använt de två vikarna norr respektive söder därom, Norrhamn och Söderhamn som alternativa hamnar.

Den medeltida segelleden mellan Sverige och Finland/Baltikum gick via Åland. Man seglade från Arholma i Roslagen till Lemböte på fasta Åland och vidare till Föglö och Kökar i den åländska skärgården och sedan vidare till den åboländska skärgården. Denna rutt finns beskriven i en farledsbeskrivning från omkring år 1300.

Att kapellet har anlagts på denna plats beror med all säkerhet på att den stora internationella farleden från svenska kusten över till finska kusten gick förbi Lemböte och hamnen där blev en naturlig anhalt på vägen. Denna farled finns beskriven i det s.k. danska itinirariet (av latinets iter, itineris = väg) i kung Valdemars jordebok från omkring 1250-1300. Det är den äldsta bevarade segelledsbeskrivningen norra Europa. Kartan visar ledens sträckning över Åland med tre hamnar angivna nämligen Lemböte, Föglö och Kökar.

Under 1500-talet kom denna inre farled att kraftigt minska i betydelse, vilket bland annat berodde på att man då med större skepp började segla rakt över Östersjön. Därmed tycks också kapellet förlora sin betydelse och lämnas till sitt förfall.

I övrig källmaterial nämns kapellet endast ett par gånger och då är uppgifterna ytterst knapphändiga. År 1546 skall Gustav Vasa ha tagit hand om en förgylld kalk som tillhörde S:t Olof i Lemböte. År 1840 påträffades i kapellets nordöstra hörn en silverskatt på 270 medeltida silvermynt. Dessa mynt representerar början av 1200-talet och senare.

Byggnadshistoriska detaljer
Kapellet är orienterat i väst–östlig riktning och mäter endast 7,0 x 5,3 meter. Det består av ett enda rum, är byggt av murad gråsten och har bara en ingång, på den västra sidan. Högt uppe på kortväggen sitter ett litet rundbågigt fönster. Ett likadant fönster har uppenbarligen suttit på samma nivå även i sydmurens östra del. Fönstret har haft en infattning med lister av huggen kalksten. Byggnadshistoriskt är det främst fönstrens utformning som använts för att datera kapellet till 1100-talet.

En grund nisch i den östra väggen kan ha använts till att förvara sakramenten i. På 1670-talet kunde fortfarande det ursprungliga altaret ses i kapellet. Runt kapellet löper en stenmur, vilken omsluter en något oregelbunden gård vars längsta sträckning är 24 meter. Muren har två öppningar, den ena rakt i väster, den andra i sydost.

Restaureringar
I slutet av 1800-talet uppstod under nationalromantikens inflytande ett allmänt intresse för att vårda och restaurera fornminnen och gamla ruiner. Den första restaureringen av Lemböte kapell inleddes år 1892. Man gjorde då grundliga reparationer av stenmurarna samt återställde vissa raserade partier av kapellet t ex ingången i väster och delar av nordmuren. Även muren runt kapellet restaurerades.

    

     Lemböte kapell har inte alltid var en så prydlig ruin som i dag. När den unge  
     Reinhold Hausen, långt senare Finlands förste statsarkivarie, besökte kapellet
     sommaren 1872 var det mycket förfallet, men hade ”en vildt romantisk skönhet”,
     som Hausen uttryckte saken. Denna försvann dock när platsen senare på 1800-
     talet röjdes och murarna förstärktes.




År 1930 försågs kapellet med ett skyddstak av trä. Det nuvarande utseendet fick taket år 1951 då det förnyades med takspån utformade efter en äldre åländsk modell.

År 1979 slutfördes den senaste restaureringen av kapellet. Renoveringen omfattade reparationer av tak och murverk samt utvändig träpanel. Korfönstret försågs med ett skyddsgaller och kapellportalen med en gallergrind. Inne kapellet lades ett trägolv och i kordelen murades ett altare. Enkla lösa bänkar samt ett skåp för kyrkliga utensilier insattes.

En anslutningsväg med parkeringsplatser iordningställdes.

		Kring Lemböte kapellruin finns ett flertal andra fornlämningar från vikingatiden och medeltiden. Gravfälten vittnar om att området var bebott redan för över tusen år sedan. Denna bosättning har dock knappast något samband med den nuvarande byn Lemböte som ligger längre österut. 1. På norra sidan av Västerhamn, ca 3 m över nuvarande normalvattenstånd och 25 m från dagens strand, finns resterna av en husgrund, eventuellt en magasinbyggnad som sannolikt härrör från den tid då kapellet var i funktion. I mitten av 1300-talet bör sjön ha gått upp till södra kanten av denna husgrund. 2. På södra sluttningen av det höga berget strax öster om husgrunden ligger två, av lagda stenflisor uppbyggda kompasser. Båda visar åtta väderstreck och vittnar om sjöfartens betydelse om rådet. 3. På Lemböte Bläsans krön, norr om kapellet, ligger ett ca 5 m i diameter stort röse som möjligen utgör resterna av ett sjömärke. Platsen bär även tydliga spår av att man där tänt vårdkasar. 4. På berget 75–100 m väster om kapellet ligger 8 spridda rösen som troligen är rester av sjökummel, men även kan vara gravhögar.

5. Ca 250 m söder om Norrhamn ligger ett höggravfält med omkring 40 anläggningar. En del av dessa har resta stenar och hör till de största på Åland. Dessutom finns på gravfältet en tydlig treudd och stensättningar.

6. Omkring 1 km ostnordost om kapellet är en ”offerkälla” belägen. Den ligger på numera uppodlad mark invid det lilla träsket nära Lemböte by. Under äldre tider tillskrevs källan en övernaturlig, läkande kraft. År 1792 grävdes källan upp och man påträffade då små kopparmynt från drottning Christinas tid.

Lästips

• Lemböte kapell av Reinhold Hausen, tryckt i Ur Ålands forntid (Helsingfors 1916)
  som ingår som del VI i serien Åland. Bidrag till kännedom af hembygden.

Tillbaka till Sevärdheter  
Tillbaka till Historiska platser/Arkeologi